PETER JÄDERBRANT

PETER JÄDERBRANT

Författare

Leg. psykoterapeut

Master in medical sciense

Auktoriserad handledare i psykoterapi

Lärare i psykoterapi

Jag har färdats fram på en resa i mitt liv. Något gjorde mig till en iakttagare med ett analytiskt sinne. Jag vet ju naturligtvis anledningen men det är en annan historia. På något vis hade jag från början av mitt liv en förmåga att få kontakt på lite djupare nivå med folk och speciellt mina kompisars föräldrar. Jag mer eller mindre bodde i en läkarfamilj ett tag och såg upp till barnläkaren. Jag visste inte vad jag ville bli vilket också är något som Linn i böckerna är drabbad av.

Efter att utbildat mig till elektriker, gjort militärtjänst, sagt upp mig som elektriker, utbildat mig till skötare och undersköterska så drog mitt nya liv igång. Jag hade funnit något betydelsefullt som jag kände mig hemma i. Jag arbetade på Säters mentalsjukhus, som det hette då. Jag var faschinerad och tyckte om arbetet med patienterna. Däremot var jag inte så imponerad av personalen och särskilt inte läkarna. Jag läste vidare till leg. sjuksköterska, vidareutbildning i psykiatri och omvårdnadshandledning. Jag fortsatte att läsa in en grundutbildning i Jungiansk psykologi och därefter grundutbildning i psykodynamisk psykoterapi.

Det blev lite som Povel Ramels låt "jag kan inte sluta ..." eftersom jag fortsatte studierna på Karolinska Institutet där jag utbildade mig till legitimerad psykoterapeut. Jag arbetade på Dalarnas enda självständiga psykoterapimottagning inom landstinget/region Dalarna och fortsatte att läste in en master i medicinsk vetenskap med ämnet "intersubjektivitet i den psykoanalytiska psykoterapin" och senare till lärare och handledare i psykoterapi. När psykiatrin ville styra vår psykoterapimottagning för mycket och där besluten över vereksamheten blev allt svårare att förstå begränsades vår kreativitet tydligt i verksamheten. Då fick det vara nog för min del och jag sade upp mig. Så kom min privata psykoterapimottagning igång. Det blev mycket arbete från första stund och jag stortrivdes. Idag står författande högst på agendan. Jag har avslutat mitt företag men föreläser och handleder i begränsad omfattning. Psykologiskt skulle man kunna kalla det som att jag kommit till fjärde individuationen. Familj, vänner, hus och hem, författande och annan fritid är nu viktigt i mitt liv. 

Jag som författare

Jag är en relaterande människa, tror på relationer, äkthet, eftertanke och humor. Jag har alltid varit nyfiken på min egen och andras tankevärld och vad vi egentligen menar med allt vi säger och gör. I mitt arbete som psykoterapeut och vårdgivare har jag varit ansvarig för bedömningar, behandlingar, processer och journalförande. En hel del dikterande hamnade utanför journalskrivningen och som jag avidentifierade.

Att skriva, analysera, begrunda och utveckla mina tankar har alltid varit viktigt och känts spännande. Detta är grunden till mitt författarskap. Men det subjektiva innehållet som utvecklas i mitt skrivande är så mycket mer. Mina intressen och erfarenheter från kristendom, buddhism, fornnordisk sed och tro samt medicin, biologi, astronomi, kvantfysik och psykologi är små färgpytsar som jag kan doppa min pensel i vid behov då berättelsen far fram på mitt tangentbord.

Gestalter är inte svåra att finna i mitt inre kontor. Ur alla dessa tusentals möten med patienter, kollegor och olika företag har det skapats en guldgruva hos mig. Här finner jag en stor mängd berättelser, händelser och personliga processer och kan klä mina gestalter med beteenden, tankevärld, känslodjup, sätt att rellatera och olika förmågor. Jag kan sedan i berättandet låta dem agera i i texten som löper fram. 

Ett av syftena i mitt berättande är att jag vill se en utveckling hos mina huvudgestalter, att de växer och når sin fulla potential. En sådan utveckling tenderar innehålla svårigheter, tvekan, förvirring, smärta, motstånd, överraskningar, djupa insikter och ren eufori precis som för alla som envist försöker finna och ta vara på livets möjligheter. Ibland möter gestalterna starka känslor av kärlek och ibland hat och tendenser till ondska men det bär mig emot att skriva om mord i mitt berättande. Personligen tycker jag vi översköljs av mord i såväl litteraturen som media i övrigt. Det finns annat som kan skruva upp en spänning. Jag kanske plågar mina huvudgestalter genom att jag vill att de ska gå några undersökande steg till. Läsaren kan dock få lite lugnt genom att stänga boken.

Jag tycker själv att det jag skriver passar bäst för ungavuxna och vuxna. Jag blandar enkelhet med djupsinne, sanningar och igenkännbarhet med fiktion men vad som är vad är hemligt. Jag vill att texten ska vara medryckande och ha en röd tråd som håller. Jag är inte den som detaljerat skiljar miljöer eller olika ting i långa utförliga meningar. Däremot tycker jag det är intressant att skildra skiftande miljöer med geografisk spännvidd. Linn exempelvis vistas både i Dalarna, Nordnorge, Danmark och i några större städer samt i vildmarken. 

Jag tycker om att skriva om Linn. Hon är från början egensinnig och stark för att vart efter bli tryggare, mjuknar och samtidigt utvecklas till en stadig auktoritet med självklar förmåga att ta ansvar och leda. Kryddor ligger utspridda i texten som gör det omöjliga till möjligt vilket säkerligen ger läsaren triggers som både kan gnaga och ge inspiration på ett positivt sätt. 

Utdrag från bok 1.

(kommer snart)

Utdrag från bok 2.

(Kommer snart)

"